Jag har blivit med ren! (Ny tatuering)

Wow.. Vilken dag jag har haft! Kl 11 var jag på plats i tatueringsstudion, och vi började genast att bolla idéer om hur jag ville ha det. Sedan satte han sig för att skissa, och det tog honom över 2 timmar att bli klar med skissen - och jag satt där och väntade.. aningen nervös över vad han skulle komma att visa upp. När han äntligen var klar och visade upp skissen så blev jag så himla glad, för jag kände verkligen direkt att jag gillade hans verk. Byxorna åkte av och där satt jag, i ungefär 3 timmar, under nålen. Det gjorde rätt ont, men jag fick beröm för att ha skött mig väldigt bra. Jag bad faktiskt inte om att få pausa ens en enda gång! Jag sa "Det känns så himla bra, och jag skulle inte vilja vara någon annanstans än här där jag är nu". De skrattade och sa att det är precis så man ska känna när man sitter och blir gaddad haha.

Jag hade det hur trevligt som helst de timmarna jag var där. Men det hände en rätt sjuk grej när jag satt i receptionen och väntade på att skissen skulle bli färdig. En äldre man kom in och tog av sig jackan, med en för liten tröja som var över hans utputade mage. Han sa "Min fru dog i cancer igår. Jag vill tatuera mig". Så började han berätta vad han önskade sig.. Några svalor och moln och kanske något mer. Han var lite vild. Tatueraren i receptionen sa att de inte hade någon tid ledig just idag, och då sa den äldre mannen "Men kör bara en liten! Skriv fuck cancer!". Tatueraren stod fast vid att det inte fanns någon tid idag och att han får boka in en tid till imorgon eller senare. Lite tjafsigt från den äldre mannens sida som började "hota" med att han skulle dra till konkurrentera och så vidare. Sen gick han. Jag och killen i receptionen tittade på varandra och var båda rätt chockade över det som precis hade hänt. Han erkände att det visst fanns tid idag, men att när någon är i en sådan känslostorm och impulsiv så är det bättre att de tvingas till att tänka till lite.

Eftersom att jag är halvsame så ville jag göra en ren. Så så fick det bli! Har precis tvättat av tatueringen för första gången och smort in den, och det är väldigt ömt. Kommer bli svårt att sova inatt, och framförallt oskönt att ha jeans på sig. Kanske får gå i mjukisbyxor de kommande dagarna! Är väldigt nöjd med detta verk och funderar redan på vad jag ska göra härnäst haha! Så varning till er som inte tatuerat er, men vill.. Man blir beroende ;)
 
Tatuering in progress!

Här är det färdiga resultatet! 

Jävlig mens och snart en ren på låret

Imorse på tåget påväg till stan fick jag galet ont i undre livet. Så trött på detta! Jag trodde på allvar inte att jag skulle fixa att ta mig ända in, och förvarnade dessutom min chef om att jag nog inte skulle kunna jobba. Men på något sätt lyckades jag härda ut. Jag hälsade på i tatueringsstudion för att planera min nästa tatuering, och jag ville göra ett skyttecken i form av en sexig pilbåge på handen. Men de avrådde mig från motivet och från att tatuera min hand. Jättebra att de är seriösa! Men det visste jag i och för sig redan, för annars hade jag inte gått hos dem. Jag hade som tur var redan tänkt ut ännu en till tatuering jag vill göra, men hade tänkt vänta med den till efter skyttecknet då den här skulle bli rätt stor och mer omfattande. Men.. Nu är jag inbokad på att imorgon bitti gå och påbörja detta projekt! SO EXCITED! Jag ska tatuera in en ren med rosor i bakgrunden, på mitt lår. Och troligtvis kommer jag att få köra mer än en sittning, vilket egentligen inte gör mig något. Jag älskar ju att tatueras, så att få göra det ofta gör mig ju bara glad! Och anledningen till att jag ska tatuera in en ren är för att jag är halvren, alltså same (finsk same) haha! 

Måste bara berätta om en fin sak som hände idag på jobbet. Jag stod i köket och det var många där just då.. Sen kommer en kollega och frågar mig ganska öppet om hur jag mår. Jag känner att jag inte orkar ljuga och säga att det är bra när det egentligen inte är det. Så jag svarade ärligt att jag just nu inte mår så himla bra. Jag fick lite blickar, och sen kommer kollegan mot mig och ger mig en riktig bamsekram. Jag blev alldeles rörd! Det var så vackert bara! Jag minns att jag tänkte innan jag svarade att jag kanske inte borde säga som det är, för det är ju utlämnande och läskigt att visa sig sårbar. Men jag är bara en människojäkel, och jag tänker spräcka den där fasaden en gång för alla. Jag har på senare tid varit öppen med att jag inte mår bra, och det är fantastiskt vilken respons jag fått. Låt oss alla våga vara mer sårbara! Det är befriande!

Mens. Jag fick min mens idag, och min läkartid är på torsdag. Då ska jag testa mot könisar, göra den gynekologiska cellprovtagningen och kolla läget down there eftersom att något inte står rätt till med smärtan jag ju haft då och då i snart ett år. Men jag blöder! Man får inte göra cellprovtagningen om man menstruerar! Så typiskt! Jag som fick vänta 2 veckor på den här läkartiden, och nu när jag snart är där så kommer mensen! But whyy?! Jag har så ont och jag kan bara inte vänta längre! Men, det måste bli så. Så imorgon bitti ska jag ringa och skjuta upp läkarbesöket. Surt, men det är bara att acceptera läget! 

Girls och snippor

Någon mer än jag som tokdiggar serien Girls? Jag är jättejättejätteglad över att säsong 6 äntligen har kickat igång! Jag såg första avsnittet nu i dagarna, och jag undrar.. finns det någon serie som är så naken och down to earth som Girls? Här blottas det snippor till höger och vänster - och jag älskar det! Jag bara känner hur min egen fiffi skuttar till och känner sig tillfreds med all muttpower som pågår. Sen så gillar jag verkligen hur krystfritt det är, de är inte tillpiffade och i strävan på att vara "perfekta". De är vackra i sin äkthet och i sina brister. De är människor. Vacker jävla serie!
 
Nu ska jag poppa lite popcorn i lite sambal oelek, koka te och sen se avsnitt 2. Nu mår man!

Svag på jobbet och ett oväntat meddelande från gammal dejt

Imorse när alarmet gick igång så övervägde jag att smsa chefen och säga att jag blir hemma, och sen bara sova bort hela dagen. Men jag lyckades ta mig upp ändå. Under timmen som jag fixade mig iordning så övervägde jag ännu en gång att bara släppa allt och lägga mig och sova. Jag. Är. Så. Trött! När jag ska till läkaren nu på torsdag och undersöka mitt lilla underliv så tänker jag passa på att berätta om hur jag mår, psykiskt. Fråga om jag eventuellt kan testa vissa värden, om det kanske är så att jag har någon brist på något eller om det är sköldkörteln som jävlas. Om inte så är det ju knoppen. Överväger att då isåfall söka professionell hjälp, igen. Det är viktigt att ta hjälp när man mår psykiskt dåligt.

På jobbet idag har jag varit så otroligt svag. Jag har svettats, yrslat och behövt tvinga igång en medveten andning - och bara varit ett vrak. Det kanske inte syntes utåt sett, men jag kände många gånger att jag typ höll på att gå under. Idag skulle jag även hålla utbildning för en nyanställd, och jag fick sån sjuk panik innan! Jag var inte den piggaste myran i stacken, men jag krigade mig igenom den 2 timmars långa utbildningen. Kämpade med att vara en pepp teamleader och engagerad utbildare. HEJA! Kände dock att jag inte kunde stanna hela mitt pass idag, utan åkte hem 2 timmar tidigare, samtidigt som nya tjejen slutade. Jag tänker att det är dumt att köra för hårt och riskera att sen bli hemmaliggande.. Bättre att ta det lite lugnt och förhoppningsvis orka jobba imorgon också!

Imorgon bitti ska jag förresten in till tatueringsstudion igen och presentera och planera min nästa tatuering. Tror inte det blir att jag får gaddas imorgon, men förhoppningsvis någon annan dag nu i veckan. I can't wait!

Och just det! Nu ikväll fick jag en vänförfrågan på Facebook och kort därefter ett meddelande av samma person. Den här herren dejtade jag för flera år sen, och jag minns att jag åkte hem till honom på första dejten och vi åt och spelade Yatzy. Tror dessutom vi kollade på Melodifestivalen. Sen låg vi ihopsvetsade och lyssnade på meditativ musik, naturljud och sånt. Sen hade vi sex och jag sov över, som vi hade planerat, typ. På morgonen sen åkte jag hem och så sågs vi aldrig igen (förutom att jag såg honom på tunnelbanan en gång). Minns inte så jättemycket om jag ska vara ärlig. Tror det var på den tiden jag fortfarande hade min biologiska mamma i mitt liv, och det är mycket som är dimmigt under den tiden. Hur som helst. Den här killen, som nu måste vara kanske 34 år eller något, han skrev ett jättefint förlåtmeddelande. Han skrev en del men det viktigaste att nämna är att han tydligen fick en känsla av att säga förlåt. Han var inte säker på varför, men hans intuition sa att han inte hade behandlat mig helt bra. Det var jättefint av honom att skriva till mig och jag uppskattar såna människor. Men det är lite oklart varför han skulle ha behandlat mig dåligt, kan inte riktigt minnas som sagt. Men vi håller på och skriver nu, så det kanske visar sig.
 
Världens kanske dassigaste bild på en levande död person, även kallad Jennifer. På den här bilden stod jag i min morgonrock och övervägde om jag skulle kämpa mig iväg till jobbet eller bara lägga mig och sova igen. Det var ett krig som pågick i mig.

Min aktiva dag och rädsla för gynekologisk sjukdom

Först och främst så sov jag inte alls bra inatt, jag bara låg och vred och vände på mig.. Suckade och stönade.. Och grät en och annan skvätt av frustration. Rätt tidigt imorse gav jag upp på att sova och tog mig tungt ur sängen. Jag måste säga att den här dagen ändå har varit produktiv, trots mitt tillstånd. Jag åkte in till stan och lyckades få sålt min iPad och en parfym jag inte använder. Så nu är jag tät som fasen! Någon som vill gifta sig rik? Haha. Nä men jag behövde de där pengarna! Har varit sjuk väldigt mycket på sistone, så lönen är rätt klen. Och på det vill jag ju tatuera mig, igen. Förrförra helgen var jag på tatueringsstudion och la till en fågelsiluett i min fågelsquad på 20, nu är de 21 stycken fåglar. Jag gjorde även Orions bälte på revbenet. Innan dess var det flera år sen jag tatuerade mig, och nu är jag sannerligen igång igen! Jag ska ringa studion imorgon och boka in en tid. Ska ge mig på att tatuera handen. Är så himla taggad! Nåja, nu ska jag sluta tjattra om tatueringar!

Inne i stan idag så tog jag även en långpromenad med min underbara vän som snart flyttar till Australien i åtminstone ett år. SOM jag kommer sakna henne! Det var en fin dag idag och vi hade många bra samtal om allt möjligt. Bland annat så pratade vi om min kärlekssituation eller vad jag ska kalla det för. Igår blev jag ju helt knäckt efter att ha smsat med psykologen, killen jag dejtar eller dejtade. Det är antagligen över med honom och det gjorde mig väldigt ledsen förstås. Men idag känns det lite bättre med det. Jag går vidare. Tog även bort min Tinder i all hast nu ikväll! Känner att jag inte orkar med det där just nu. Har en och annan kontakt via Facebook där det vankas dejt om jag nu skulle orka och ha lust till det. Men jag känner att jag nu i min livssituation inte borde börja skriva med en massa nya.

Något som tynger mig väldigt mycket just nu och som helt ärligt gör mig skiträdd - är min hälsa. Jag är ju just nu psykiskt förkyld, och det går nog snart över, men nu är det något annat som oroar mig. Förra sommaren fick jag nämligen en urinvägsinfektion som inte släppte på väldigt länge. Jag lät den läka ut av sig själv. Och efter det så har jag då och då haft problem med smärtor i underlivet eller snippan.. fiffi.. muttis.. Eller vad man nu vill kalla henne för! Jag har vissa dagar haft så ont att jag behövt gå hem från jobbet eller stanna hemma hela dagar. Vissa nätter kan jag inte ens sova och jag påverkas jättemycket när obehaget och smärtan uppkommer. Kan inte ens tänka eller fungera normalt. Jag vill bara gråta, eller helt ärligt typ bara dö.

I förra veckan, på tisdagen, hade jag så ont där nere att jag behövde stanna hemma. Jag ringde till gynekologmottagningen och sa att jag vill testa mig mot könssjukdomar för att det var ett tag sen jag testade mig nu, samt göra min andra obligatoriska gynekologiska cellprovtagning eftersom att jag är 26 nu (första cellprovtagningen görs när man är 23). Sen berättade jag även att jag vill utreda varför jag haft så ont av och till under snart ett års tid. Så jag fick en läkartid till nu på torsdag. Jag ska även nu i veckan ta min tredje och sista dos av HPV-vaccinet. Var lite sen med detta vaccin. Och här kommer min oro. Eftersom att jag ibland har så ont och varit sen med HPV-vaccinet så inbillar jag mig att jag har livmoderhalscancer eller någon annan gyncancer. Jag vet, det här är extremt! Det är så onödigt att skrämma upp sig själv med hypokondrifasoner, men jag är rädd. Det positiva nu är att jag snart ska få träffa en läkare och kolla upp allt i livet där under. Något måste det ju vara eftersom att jag har smärtor, men det behöver inte nödvändigtvis vara det allra värsta tänkbara. Men ändå.. Tankarna snurrar! Har även de senaste 2 åren fått akne (mer nu senaste året), vilket jag aldrig tidigare har haft. Vuxenakne.. YAAY! Har fått sån smärtsam akne vulgaris vid käklinjen, och har för mig att jag läst att det beror på hormoner. Kanske hör det ihop med fiffisituationen? I do not know! 

En bild från dagens promenad i Stockholm
Jag är en Jennifer och 26 år ung. Jag lider inte av åldersnoja. Jag älskar att dansa, främst Bachata, och jag är en hippie i hjärtat. Är ett geografiskt pucko och vegan. Uppskattar humor och ärlighet. Intelligens är sexigt!

Captain Love kom till av min kärlek till att skriva. Tidigare var den här bloggen nischad och jag skrev endast om kärlek, sex och relationer. Numera skriver jag mer personligt och öppet.
Välkommen!